Rensa den åt helvete - AIK mot Elfsborg en regnig onsdagskväll i september

Del 2

Vi inleder med några spridda observationer begränsade till första halvlek.

Slaget om det centrala mittfältet vinns till stor del knappt av Elfsborg, mycket tack vare sitt numerära överläge samt att AIK i stort har problem att hitta rätt i sina positioner. Moro och Borges tvingas täcka enorma ytor. Trots detta får bortalaget inte ut särskilt mycket av sitt lilla övertag i den delen av banan. Istället är det Niklas Hult som är helt lysande och ställer till stora problem för både Lorentzon och Karlsson. Målet kommer efter ett inte särskilt märkvärdigt avslut från Hult, både Turina och Majstorovic står för svaga ingripanden just där. De borde som det så vackert heter på fotbollsspråk Rensat Den Åt Helvete.

I övrigt ställer AIK Elfsborg offside flera gånger och Karlsson och Majstorovic smäller på David Elm så det står härliga till varje gång han försöker ta emot bollen felvänd. Majstorovic tar även ut sin frustration på Elm efter det insläppta målet och får syna det gula kortet som tack för det. Undantaget till det säkra försvaret är när Nisse helt ensam mot Hiljemark och Nilsson kan ta undan bollen efter en märklig studs. Det är Elfsborgs enda tillstymmelse till farlighet förutom målet. Å andra sidan hade rimligtvis en Hult som inte haft en värkande axel ställt till det än mer för AIK. Martin Lorentzons tackling är hård men jag har svårt att se någon illvilja i den.

Förutom att AIK spelar ett bra försvarsspel är det också så att eftersom Elfsborg ställer upp så defensivt tappar de kraftigt i eldkraft framåt. Lasse Nilsson jagar Martin Mutumba ner till eget straffområde för att Klarström ska slippa bli ensam mot honom. Om det finns förvånansvärt många experter som inte tycker Mutumba är något speciellt så har iallafall samtliga motståndartränare mer respekt för honom än för någon annan i AIK. Det är inte ovanligt att man avdelar tre spelare vars huvuduppgift försvarsmässigt är att ta bort Mutumba. På många sätt är Mutumbas första halvlek en av hans bästa någonsin. Han fattar utmärkta beslut och ligger bakom två av AIK:s tre målchanser i halvleken. Dessutom en situation där han är sopren inne i straffområdet men Hansson blåser frispark för AIK istället för att ge fördel.

Just Mutumbas inspel till Bangura där denne lägger upp bollen åt Borges efter fem minuter är ett mycket stiligt AIK-anfall där faktiskt endast dessa tre rör bollen. 


När anfallet avslutas kommer Elfsborg att ha sju spelare i eget straffområde. Precis som det är en signal för AIK att anfalla när nummer 9 får bollen, så är det en signal för motståndarna att ta sig hem. Vi kan även konstatera att den här gången hängde inte Lasse Nilsson med.




Det haglar även gula kort i slutet på halvleken, tecken på att Hansson inte riktigt hänger med, att det är regnigt och blött, att det gäller otroligt mycket samt att det är många skickliga bollspelare ute på planen. När man gjort 133 landskamper kan man även få komma undan med en otillåten känsloyttring, det tycker både jag och Martin Mutumba. Personligen tycker jag att gränsen går vid 125 landskamper och inte gäller målvakter med småländskt ursprung.

Sammantaget är Elfsborg mer än nöjda med resultatet i halvtid och nog ganska tillfreds med sitt egna spel. De har inte blivit tillbakapressade i någon större utsträckning och att Anders Svensson dels knäat en boll i egen ribba och ut samt klarat sig från utvisning ses rimligen som tecken på att fotbollsgudarna, än så länge, lutar mer åt gulsvart än svartgult.

To be continued ...