Rensa den åt helvete - AIK mot Elfsborg en regnig onsdagskväll i september (Del 1)

Del 1

Elfsborg kom till Råsunda med en tydlig kontringsupp- och inställning. Försvarsmässigt betydde det uppställning enligt 4-1-4-1 med Anders Svensson och David Elm som ettor och Lasse Nilsson som något ovan högerytter. Lennartsson skiftade även kant på Klarström och Johan Larsson, han tyckte att Klarström hade bättre möjligheter mot Mutumba samt att Larssons snabbhet skulle motverka Daniel Gustafssons dito.

Anfallsmässigt tänkte de förlita sig på Hults kvicksilverkvickhet, Nilssons diagonallöpningar in mellan Majstorovic och Nisse Johansson, Elm som uppspelspunkt och sedan fylla på centralt med Claesson i första och Hiljemark i andra hand. Att anfallen skulle sättas igång från Anders Svenssons högerfot är självklart.

Andreas Alm gjorde fyra personalförändringar jämfört med Peking-matchen. Låt oss slänga ett öga på dem.

Lalawele Atakora (Daniel Gustafsson): AIK får ett bättre försvarsspel, en mer bollskicklig ytter och ett sämre djupledsspel. Men skillnaden enligt mig är marginell. Atakora och D-G har turats om att ha först tjing på positionen i ett år nu och de känns kvalitetsmässigt jämlika, även om de levererar något olika saker..

Moro Ibrahim (Helgi Danielsson): Kvällens stora överraskning. Att låta en 18-åring göra Allsvensk debut i en så viktigt match kan tyckas våghalsigt. Tar man med i beräkningen att Moro kommer i matchform från sin liga, har varit ordinarie i Ghanas högsta division sen han var 16, var bäst på plan mot Torslanda i cupen samt att Helgi Danielsson inte blir yngre och Robin Quaison varit skadad, ser det plötsligt mer logiskt ut. Överraskningen här borde isåfall uppstått när det stod klart att både Daniel Tjernström och Robert Åhman-Persson ställdes utanför truppen. Framförallt Åhman-Persson var i princip ordinarie för två månader sen.

Kwame Karikari (Viktor Lundberg): Ett ganska självklart val, trots att Lundberg tillhörde de bättre mot Norrköping. Anledningen stavas helt enkelt M-Å-L. Karikari gör dem.

Daniel Majstorovic (Niklas Backman): Här är valet som i efterhand blev det avgörande i mångas kortfattade matchanalyser. Jag tänkte ägna en hel bloggpost åt “problematiken” (det är givetvis en helt felaktig benämning - att ha tre av seriens bästa mittbackar att välja på är liksom inte ett problem), den kortfattade analysen här är att man inte signar 35-åriga svenska A-landslagsmän för att ha dem på bänken. Lägg till att Backman inte är lika skicklig med bollen, dessutom är Majstorovic med sin råstyrka perfekt att radera David Elms luftövertag. Och Per Karlsson har helt enkelt varit magisk i år.


* * *

Noterbart från matchinledningen är att innan det ens gått 90 sekunder har Moro tappat bollen och Elfsborg fått till sitt första anfall. Efter drygt tre minuter bryts han igen, den här gången går bollen till AIK.

AIK ordnar sin första hörna efter ett långt inkast från Mohammed Bangura - det blir också enda gången han får till en fin längd. Även hörnan är lång och fin och Nisse Johansson håller enkelt undan Hiljemark, får in bollen framför mål där den träffar Karikari i pannan. Nicken över.

AIK-anfall direkt på det, bollen ut på Mutumba som spelar in skickligt på Bangura som lägger upp för Borges som skjuter mitt i mål. Räddning Ellegaard. Svensson - Hiljemark - Claesson är bollskickliga. Johan Larsson halkar när han ska slå en frispark. Och vi har vad vi i branschen kallar för en fotbollsmatch.

To be continued ...