Back to Basics

Det där är ett rätt korkat uttryck man antagligen kan göra sig lustig över. Särskilt som det knappast är läge för att kasta om i prioriteringarna med endast fem allsvenska omgångar kvar. AIK är det lag det är och det ska man vara förbannat stolt över. Vi går in i oktober och är med i guldracet och vi spelar gruppspel i Europa League - det gör inte CSKA Moskva, för vi slog ut dom.

Men ändå. Vi har inte tagit oss dit vi är genom en sorglös offensiv och en match som den här ser jag som en ypperlig startpunkt för att försöka återfinna åtminstone delar av vår defensiva styrka. En fördel kan vara att jag antar att Dnipro kommer att spela ett liknande spel som Elfsborg gjorde på Råsunda förra veckan. Med tanke på att de inte skapade en enda målchans förutom målet är det inga stora åtgärder som krävs.

Något annat som var ganska häftigt med matchen mot Sundsvall (alltså, förutom alla mål, räddningar, långskott, vändningar, kvitteringar och avgörande klackar i båda stolparna och in), förutom det, så var det Alms coaching. Nu har jag ju aldrig varit allsvensk tränare men jag inbillar mig att när man går runt på många spelare - halva startelvan var ny jämfört med Elfsborgsmatchen - så är frestelsen mycket stor att byta in spelare som var bra tidigare i veckan. Jag tror också att det är en mycket viktig signal till alla i truppen - bara för att du konkurrerar med två andra spelare så kommer du inte att bli utbytt efter en timme. För blir det att spelarna känner så, då har du helt plötsligt problem att få ihop till en startelva.

Om kvällens motstånd vet jag intet. Jag vet inte ens vilken färger de spelar i. Däremot vet jag att AIK spelar i svart. Och jag vet att flest mål vinner.


Texten är från torsdagens matchprogram