Eftersom jag är en enkel man med simpla nöjen roar det mig emellanåt att vrida och vända på uttryck, eller för den delen läsa andra som gör samma sak, fast bättre. Några favoriter:
- Krona så vinner jag, klave så förlorar du.
Eller i princip hela pjäsen/filmen "Rosencrantz & Guildenstern är döda". Anledningen till att jag nämner detta här och nu är inte bara ett resultat av måttlig feber och en infektion i tårkanalerna, det är även en hänvisning till det här inläggets alldeles egna rubrik.
För det var i princip vad som hände när AIK mötte Gefle. AIK hade bollen. Men AIK hade bara bollen där Gefle ville att AIK skulle ha den. AIK slog massvis med passningar, nästan alla var till den spelare som Gefle ville att AIK skulle passa. Gefle är också mycket skickliga på att dra ner tempot i matcher.
Gefle tillåter motståndare att ha bollen framför deras två vågräta försvarslinjer, samt på kanterna. Gefle är mycket svåra att provocera med aggressiv press eftersom de är helt bekväma med att Rensa Bollen Åt Helvete. Faktum är att de inte sällan får till egna anfall med avslut efter att en mittback klappat till bollen så högt och hårt han orkar. Deras forwards är stora och starka och jobbar stenhårt på allt som rör sig.
Det borde inte ha räckt mot AIK. AIK borde ha utmanat mer en-mot-en, borde ha hittat in med bollar mellan de två försvarslinjerna och AIK borde ha dragit upp tempot i matchen och på bollen. Det gjorde inte AIK. Det fanns ju gott om tid. Tills det inte fanns det längre. Det blev som det ibland blir när ett fotbollslag inte riktigt har självförtroendet att föra en match. Man spelade bollen vidare till någon annan och hoppades att han skulle "göra något".
Trots att man kan intellektualisera det hela går det inte att komma ifrån att slutresultatet känns oerhört bittert. AIK tappade sin chans till SM-Guld 2012 genom att förlora mot nedflyttningskandidaten Gefle hemma på Råsunda.
October 9, 2012
October 7, 2012
“Det är kul att möta Pelle Olsson också”
Senaste gången AIK deltog i en guldstrid kom Gefle till Råsunda, det var precis som nu höst, AIK vann en jämn match med 1 - 0 och efteråt tyckte bortalagets assisterande tränare att de förlorat för att de haft bollen alldeles för mycket. Rimligtvis hade ingen annan tränare för någon annan klubb uttryckt sig så. Kanske inte ens Juande Ramos, den gamle Tottenham- och Real Madrid-tränaren, som var på besök i torsdags (innan den här texten skrevs).
Det är svårt att inte respektera Gefle. Det är ännu svårare att inte tycka att AIK borde slå dem idag. Häri ligger en inte obetydlig del i Gefles långsiktiga framgång, det faktum att de alltid, år ut och år in, underskattas. Gör AIK det idag, ser Gefle som ett litet farthinder på vägen mot de större matcherna mot IFK, PSV Eindhoven och …ehhh ... Häcken, då blir det inga tre poäng.
Som tur är visar AIK under Alm inga som helst tendenser i den riktningen - alla spelare tar undantagslöst jobbet och det syns aldrig några uppgivna gester mot domare, väder, boll eller gräsmatta. Faller man ställer man sig helt enkelt upp. Blir man av med bollen tar man tillbaka den. Misslyckas man försöker man igen. Har man en dålig dag ger man inte upp för det.
Alm har även en förmåga att förutspå vilka citat media jagar i intervjuer och “råkade” slänga ur sig att Dnipro i vissa aspekter påminner en del om Gefle (som sagt, detta skrivs innan matchen spelats), vilket ju var lite kul ur aspekten att Dnipros tränare Juande Ramos, tidigare tränat både Tottenham och Real Madrid.
Ska det bli kul att möta Ramos?
- Det är kul att möta ett bra lag och en bra tränare. Det är därför vi vill vara med och tävla mot bra lag i Europa. Sedan vet jag inte om man som tränare tänker så. Jag gör nog inte det. Man skakar hand, säger lycka till och sedan kör man. Det är kul att möta Pelle Olsson också.
I övrigt konstaterar jag att även idag så spelar AIK i svart, samt att flest mål vinner.
Texten skrevs inför dagens match mot Gefle och finns i matchprogrammet
Det är svårt att inte respektera Gefle. Det är ännu svårare att inte tycka att AIK borde slå dem idag. Häri ligger en inte obetydlig del i Gefles långsiktiga framgång, det faktum att de alltid, år ut och år in, underskattas. Gör AIK det idag, ser Gefle som ett litet farthinder på vägen mot de större matcherna mot IFK, PSV Eindhoven och …ehhh ... Häcken, då blir det inga tre poäng.
Som tur är visar AIK under Alm inga som helst tendenser i den riktningen - alla spelare tar undantagslöst jobbet och det syns aldrig några uppgivna gester mot domare, väder, boll eller gräsmatta. Faller man ställer man sig helt enkelt upp. Blir man av med bollen tar man tillbaka den. Misslyckas man försöker man igen. Har man en dålig dag ger man inte upp för det.
Alm har även en förmåga att förutspå vilka citat media jagar i intervjuer och “råkade” slänga ur sig att Dnipro i vissa aspekter påminner en del om Gefle (som sagt, detta skrivs innan matchen spelats), vilket ju var lite kul ur aspekten att Dnipros tränare Juande Ramos, tidigare tränat både Tottenham och Real Madrid.
Ska det bli kul att möta Ramos?
- Det är kul att möta ett bra lag och en bra tränare. Det är därför vi vill vara med och tävla mot bra lag i Europa. Sedan vet jag inte om man som tränare tänker så. Jag gör nog inte det. Man skakar hand, säger lycka till och sedan kör man. Det är kul att möta Pelle Olsson också.
I övrigt konstaterar jag att även idag så spelar AIK i svart, samt att flest mål vinner.
Texten skrevs inför dagens match mot Gefle och finns i matchprogrammet
October 5, 2012
Spridda tankar efter förlust med 2 - 3
Det var nära, väldigt nära, att AIK fått med sig poäng från Råsunda. Men det fick de alltså inte. Här tycker jag att vi i stort samförstånd skallar den som med ett överlägset flin börjar dra någon harang om att “det är såhär det är ute i Europa, hö hö”. Nej, det är det inte. Och även om det var det, är det liksom ingen förklaringsmodell som tar oss vidare. Så istället för något svepande trams om vilka superkrafter spelare och lag uppnår genom att spela “i Europa” tycker jag att vi tittar på vad som specifikt hände i matchen. Men det är en text för en morgondag. Istället några korta notiser:
Andreas Alms coachning och laguttagning. Trots förlusten hade iallafall jag bara nickat instämmande åt de av hans beslut som var synliga. Borges och Mutumba var trötta i söndags, Bangura har matchats mycket hårt efter lång tids uppehåll. Att ge Goitom hans första start visade sig helrätt, det med.
Henok Goitom är en underbar fotbollsspelare. Gör ett enormt arbete, visar på fin blick för spelet och får kröna allt med ett mycket vackert mål.
Moro Ibrahim är 18 år. Han är även en väldigt mogen och duktig fotbollsspelare. Vad månde bliva av det här?
Ivan Turina gör tre-fyra räddningar av yppersta världsklass. Igen. Ändå släpper AIK in tre mål.
Det var synnerligen obehagligt när Dnipro fick stå och lobba in bollar åt sin djupledslöpande forward i första halvlek. Det tog AIK i princip helt bort i andra.
Dnipro hade inga tankar på att backa hem och ligga på kontring. Istället tänkte de helt enkelt gå ut och köra över AIK. Så såg det iallafall ut. Men det är klart att de inte räknat med att ligga under med 1 - 0 efter fyra minuter.
Defensiva fasta är aldrig ett tillfälle att slå sig till ro och hämta andan. Här känns det som “ute i Europa” kan läggas till. Kvitteringen till 2 - 2 på en hörnvariant där AIK inte är till hundra procent vakna kändes som ett alltför tydligt exempel på just det.
Än en gång oavsett resultatet i senaste matchen. AIK har en trupp som håller för att spela på två fronter. Det sitter alltid ett antal mycket bra spelare på avbytarbänken i höst.
Jens Fjällströms försök att kopiera Arne Hegerfors klassiska replik “Är det Brasilien, eller AIK vi ser!?” med “Är det här Sverige? Är det här AIK? Man kan tro att det är Camp Nou!” hade väldigt gärna fått bli en AIK-klassiker. Så blev det tyvärr inte, men försöket uppskattades likafullt.
Fler funderingar och observationer imorgon.
Andreas Alms coachning och laguttagning. Trots förlusten hade iallafall jag bara nickat instämmande åt de av hans beslut som var synliga. Borges och Mutumba var trötta i söndags, Bangura har matchats mycket hårt efter lång tids uppehåll. Att ge Goitom hans första start visade sig helrätt, det med.
Henok Goitom är en underbar fotbollsspelare. Gör ett enormt arbete, visar på fin blick för spelet och får kröna allt med ett mycket vackert mål.
Moro Ibrahim är 18 år. Han är även en väldigt mogen och duktig fotbollsspelare. Vad månde bliva av det här?
Ivan Turina gör tre-fyra räddningar av yppersta världsklass. Igen. Ändå släpper AIK in tre mål.
Det var synnerligen obehagligt när Dnipro fick stå och lobba in bollar åt sin djupledslöpande forward i första halvlek. Det tog AIK i princip helt bort i andra.
Dnipro hade inga tankar på att backa hem och ligga på kontring. Istället tänkte de helt enkelt gå ut och köra över AIK. Så såg det iallafall ut. Men det är klart att de inte räknat med att ligga under med 1 - 0 efter fyra minuter.
Defensiva fasta är aldrig ett tillfälle att slå sig till ro och hämta andan. Här känns det som “ute i Europa” kan läggas till. Kvitteringen till 2 - 2 på en hörnvariant där AIK inte är till hundra procent vakna kändes som ett alltför tydligt exempel på just det.
Än en gång oavsett resultatet i senaste matchen. AIK har en trupp som håller för att spela på två fronter. Det sitter alltid ett antal mycket bra spelare på avbytarbänken i höst.
Jens Fjällströms försök att kopiera Arne Hegerfors klassiska replik “Är det Brasilien, eller AIK vi ser!?” med “Är det här Sverige? Är det här AIK? Man kan tro att det är Camp Nou!” hade väldigt gärna fått bli en AIK-klassiker. Så blev det tyvärr inte, men försöket uppskattades likafullt.
Fler funderingar och observationer imorgon.
October 4, 2012
Back to Basics
Det där är ett rätt korkat uttryck man antagligen kan göra sig lustig över. Särskilt som det knappast är läge för att kasta om i prioriteringarna med endast fem allsvenska omgångar kvar. AIK är det lag det är och det ska man vara förbannat stolt över. Vi går in i oktober och är med i guldracet och vi spelar gruppspel i Europa League - det gör inte CSKA Moskva, för vi slog ut dom.
Men ändå. Vi har inte tagit oss dit vi är genom en sorglös offensiv och en match som den här ser jag som en ypperlig startpunkt för att försöka återfinna åtminstone delar av vår defensiva styrka. En fördel kan vara att jag antar att Dnipro kommer att spela ett liknande spel som Elfsborg gjorde på Råsunda förra veckan. Med tanke på att de inte skapade en enda målchans förutom målet är det inga stora åtgärder som krävs.
Något annat som var ganska häftigt med matchen mot Sundsvall (alltså, förutom alla mål, räddningar, långskott, vändningar, kvitteringar och avgörande klackar i båda stolparna och in), förutom det, så var det Alms coaching. Nu har jag ju aldrig varit allsvensk tränare men jag inbillar mig att när man går runt på många spelare - halva startelvan var ny jämfört med Elfsborgsmatchen - så är frestelsen mycket stor att byta in spelare som var bra tidigare i veckan. Jag tror också att det är en mycket viktig signal till alla i truppen - bara för att du konkurrerar med två andra spelare så kommer du inte att bli utbytt efter en timme. För blir det att spelarna känner så, då har du helt plötsligt problem att få ihop till en startelva.
Om kvällens motstånd vet jag intet. Jag vet inte ens vilken färger de spelar i. Däremot vet jag att AIK spelar i svart. Och jag vet att flest mål vinner.
Texten är från torsdagens matchprogram
Men ändå. Vi har inte tagit oss dit vi är genom en sorglös offensiv och en match som den här ser jag som en ypperlig startpunkt för att försöka återfinna åtminstone delar av vår defensiva styrka. En fördel kan vara att jag antar att Dnipro kommer att spela ett liknande spel som Elfsborg gjorde på Råsunda förra veckan. Med tanke på att de inte skapade en enda målchans förutom målet är det inga stora åtgärder som krävs.
Något annat som var ganska häftigt med matchen mot Sundsvall (alltså, förutom alla mål, räddningar, långskott, vändningar, kvitteringar och avgörande klackar i båda stolparna och in), förutom det, så var det Alms coaching. Nu har jag ju aldrig varit allsvensk tränare men jag inbillar mig att när man går runt på många spelare - halva startelvan var ny jämfört med Elfsborgsmatchen - så är frestelsen mycket stor att byta in spelare som var bra tidigare i veckan. Jag tror också att det är en mycket viktig signal till alla i truppen - bara för att du konkurrerar med två andra spelare så kommer du inte att bli utbytt efter en timme. För blir det att spelarna känner så, då har du helt plötsligt problem att få ihop till en startelva.
Om kvällens motstånd vet jag intet. Jag vet inte ens vilken färger de spelar i. Däremot vet jag att AIK spelar i svart. Och jag vet att flest mål vinner.
Texten är från torsdagens matchprogram
Subscribe to:
Posts (Atom)