En Allsvensk blogg? Så unikt!

Jag tänkte börja skriva om Allsvenska matcher jag sett här. Alltså inte bara om AIK. Vi får se hur det går.

BK Häcken – Kalmar FF 0 – 1 (0 – 0)

0 – 1 '90+2 Melker Hallberg

En av mina otaliga hang-ups i diskursen kring Allsvenskan är att det påstås existera ett egenvärde i att en klubb låter unga spelare starta i A-laget. Jag tycker det är helt ointressant. Vad som däremot ÄR intressant är lag med unga spelare som vinner fotbollsmatcher. Såvitt jag vet tävlas det inte i snittålder, elitfotboll går ut på att vinna. Med det sagt så är det ändå trots allt alltid lite extra spännande att se unga spelare ta plats och prestera och bättre plats än Rambergsvallen denna lördag var svår att hitta.

Om vi gör det enkelt för oss och påstår att båda lagen spelar med tre centrala mittfältare (det kan diskuteras men vi låter bli) ackompanjerades åldermännen Henrik Rydström och Martin Ericsson av Måns Söderqvist (född 1993), Melker Hallberg (-95), Oscar Lewicki (-92) och Simon Gustafsson (-95). Dessutom fick Häckens tredjeforward, talangfulle och extremt atletiske Carlos Strandberg, chansen från start. Han är född 1996. Vi lämnar dock unge Strandberg därhän lite grann, även om han på inget sätt gjorde bort sig och inte bara kunde utan kanske till och med borde gjort minst ett mål idag, så är ändå skillnaden mellan honom och ovan nämnda kvartett att de startar för att de är bäst – inte för att alla andra är sjuka (Dioh Williams) eller avstängda (Moestafa El Kabir).

Lite kort om matchen. Häcken borde enligt nästan all tillgänglig logik vunnit matchen. Jag fick det till att man kom till fem så kallade 100-procentiga målchanser utan att få in bollen i mål. Hemmalaget var överlägset Kalmar i spelet ute på planen och är rent ut sagt obehagligt bra i den sista fjärdedelen. Där andra lag gärna stressar fram avslut eller tar för mycket tid på sig att sikta blir Häcken bara mer noggranna och överraskande i sina kombinationer. Så varför ligger de där de ligger i tabellen? Det har jag sett för få matcher (tre) med dem för att svara på men huvudanledningen både mot Kalmar och AIK var deras svaghet på fasta situationer. De har egentligen bara en enda dominant huvudspelare (Fredrik Björk), vilket dels ledde till att de sällan hotade på alla sina offensiva hörnor, dels att de (precis som mot AIK) släppte in ett avgörande mål på en fast situation. Rent spontant (och som sagt utan någon djupare koll) undrade jag varför Emil Wahlström inte går före Simon Sandberg som mittback nu när Mohammed Ali Khan inte är tillgänglig. Eftersom luftspel inte bara handlar om fysik utan även om timing, elakhet och rutin kunde Kalmar enkelt hantera både Strandberg och Gustafsson som också är över 180 cm långa.

Och apropå Simon Gustafsson. Att Oscar Lewicki fick pris som bäste spelare i hemmalaget var ju ett trevligt sätt välkomna honom tillbaka i startelvan efter hans långa skadefrånvaro, han gjorde dessutom en utmärkt insats som defensiv mittfältare. Priset skulle dock enligt er ödmjuke tjänare självklart gått till Gustafsson. Han var helt magnifik. Jag tror faktiskt inte han fattade ett felbeslut under 90 minuter, hans bollkontroll och blick för spelet var av extremt hög klass och han jobbade från straffområde till straffområde med att länka ihop Häckens backlinje med dess forwards. Det här är alltså en 18-åring som förra säsongen spelade i division två.

Jag utnämner honom redan nu till Göteborgsområdets mest intressanta spelare. Ja, före Sam Larsson. Det kommer att bli oerhört spännande att följa den här unge mannens karriär.